Att bli förkyld Och andra myter & frågor

Hem Hälsa

Med lite underhudsfett och ingen päls alls är människan inte utrustad för att bo på kalla ställen och hantera hård kyla – och ändå gör vi det. Kanske är det alltså inte lika farligt som vi ibland kan inbilla oss?

Vi svarar på de 6 vanligaste frågorna svenskar har om hälsa, vinter och kyla!

Generellt blir man inte sjuk av kyla, även om immunförsvaret kan påverkas negativt av lägre kroppstemperatur. I allmänhet blir vi förkylda till exempel på hösten för att vi tränger ihop oss inomhus och spenderar mindre tid ute. Förkylning smittar genom luften och när vi plötsligt efter sommaren sitter på samma kontor/arbetsplats igen smittas vi lätt av de som vi har tätt intill oss.

Det finns ingen orsak till att inte springa när det är kallt – det är inte farligt, tvärtom. Dock är det väldigt viktigt att klä sig varmt och se till att man syns med hjälp av reflex, om man springer i mörkret. Om temperaturen går ner till 15–20 minusgrader är en andningsmask viktig för att värma upp inandningen.

Enligt arbetsmiljöregler ska temperaturen ligga inom 20 till 21 °C vid stillasittande jobb. Vid fysiskt eller rörligt arbete får temperaturen inte sjunka under 14-15 °C. Kyla på arbetsplats är sällan en fysisk hälsorisk men kan skapa ergonomiska problem eller indirekt skapa psykisk obehag och sämre trivsel.

Vinterkräksjukan är en magsjuka som smittar väldigt lätt och som ofta är aktuell mellan november och april. Efter smittan börjar symtomen ofta rätt fort och innefattar kräkning, magsmärta och diarré. I allmänhet pågår vinterkräksjukan från ett till tre dygn.

Det är ofta reaktionen på det kalla vattnet snarare än själva kölden som är ödesdigert i drunkningsfall. En människa kan klara sig i kallt vatten i flera timmar trots hypotermi, eller också drunkna på bara några minuter på grund av kallchock.

En köldskada, det vill säga en förfrysning, gör att cellerna på det skadade området dör. En köldskada diagnostiseras enligt fyra grader – den första är ofta bara en ytlig hudskada, medan den sista innebär muskel-, sen- och skelettskada, det vill säga vävnadsförlust eller vävnadsdöd.

Läs mer